I förra veckan slog TT mig en signal för en intervju om soundtracket till mina böcker. Det blev en intressant diskussion som började med musik och slutade med frågeställningen vad en bok egentligen är när text, musik och bild blandas i läsplattor. Intervjun är nu publicerad i 20 lokaltidningar som t ex Göteborgsposten.
” I filmens värld används musik för att förstärka känslor – nu används också samma metod allt oftare inom litteraturen.
Den tekniska utvecklingen har öppnat dörrar och författare hoppas att soundtrack ska bli ett nytt sätt att nå läsare i ett allt snårigare medielandskap.
En specialkomponerad spellista där E L James väljer låtar som passar till 50 nyanser av honom (Kings of Leons Sex on fire och Bruce Springsteens I’m on fire). En Karl Ove Knausgård-läsare som plockar ihop en Spotify-lista med all musik som nämns i Min kamp. Ett amerikanskt företag, Booktrack, vars affärsidé är en tjänst som parar ihop musik med e-böcker, sida för sida.
De senaste åren har antalet böcker med soundtracks, oavsett om det handlar om specialskriven musik eller spellistor, ökat stadigt.
– Ett soundtrack kan dels tillföra något till stämningen när man läser men det kan också göra så att läsupplevelsen lever vidare. Om du gillar en bok väldigt mycket kan ett soundtrack vara ett sätt att hålla den vid liv, att bygga vidare på den upplevelsen, säger författaren och journalisten Daniel Poohl.
Hans skönlitterära debut Som om vi hade glömt har ett atmosfäriskt soundtrack som skräddarsytts av låtskrivarduon Erik Ågerup och Linus Andersson. Musiken har egentligen ingenting med historien i boken att göra – mer än att den ska fånga samma stämning.
– Jag tyckte att det var en rolig idé, precis som musiken fungerar i en film finns det ju en möjlighet att sätta musik till en känsla som kan uppstå när man läser en bok, säger Daniel Poohl.
Författaren Åsa Schwarz har i sin tur erbjudit nedladdningsbara soundtrack till flera av sina böcker. Hon har i flera år samarbetat med rockbandet Undecimber – tillsammans har de tagit fram musik med text som verkligen sammanfattar berättelsen. Bland annat till romanen Lust som gavs ut tidigare i år.
– Soundtracket till Lust är ett kondensat av boken. Det är samma berättelse fast på ett annat sätt. Det är ett komplement till boken, man kan lyssna och få ett hum om känslan, säger Åsa Schwarz.
Att allt fler böcker berikas med soundtrack just nu är förstås ingen slump. Det handlar bland annat om den tekniska utvecklingen – det är båda enklare och billigare att länka till en spellista på Spotify än att ordna rättigheter till musik och distribuera en cd tillsammans med sin bok.
Om en författare vill ha ett specialskrivet soundtrack har det också blivit lättare. I dag behöver man inte hyra en symfoniorkester och boka en jättestudio – en talangfull musiker behöver bara en dator och en garderob.
Men det finns också andra anledningar.
– Jag tror att olika medier snärjer varandra i dag. Musik, tv, litteratur och film behöver inte vara olika medier, de kan lättare gå in i varandra och jag tror även att publiken vill att de ska göra det, säger Martin Laps som står för både text och musik i ungdomsboken Skymningssång för de mörka rådarna.
Åsa Schwarz tror också att boksoundtrack är en del av en större trend där olika medier blandas i allt större utsträckning.
– Vi kommer nog att se det med e-böcker, där skulle man kunna ha film och musik också. Jag tror att gränserna kommer att suddas ut, att man kommer att uppleva en berättelse med flera olika sinnen, säger hon.
Dessutom har det blivit allt viktigare att nå ut genom bruset i ett medieklimat där böcker, tidningar, tv och film slåss med sociala medier om människors tid.
– Det är klart att jag har tänkt ”hur marknadsför man en bok?”. I dag fungerar det ju inte så att en författare kan sitta på kammaren och skriva en bok och sedan förvänta sig att en massa människor ska läsa den. Det handlar om att paketera en produkt, att få snurr kring berättelsen så att den växer och når fler människor, säger Daniel Poohl.
.
Författare om sina soundtracks
Daniel Poohl, Som om vi hade glömt:
– En av mina bästa vänner är inte med i boken, som ju är en uppväxtskildring. Jag lärde känna honom senare. Vi skämtade om det och han kom med helt absurda förslag om hur jag skulle kunna skriva in honom i handlingen. Han är en väldigt begåvad musiker och som ett svar på hans störda idéer kom jag på att varför inte kombinera det och låta honom vara med i boken på det här sättet, genom ett soundtrack. Jag ser det som ett eget konstuttryck, ungefär som ett filmsoundtrack som fångar en films känsla. Men tycker man om att läsa samtidigt som man lyssnar på musik är det bara att testa det.
Åsa Schwarz, Lust och Nefilim med mera:
– När jag släppte min första bok 2005 ville jag ha en rocklåt som soundtrack så vi ordnade en tävling och ett band som heter Undecimber vann. Sedan dess har vi fortsatt att samarbeta. Jag tycker att en berättelse kan ha många olika former, man måste inte fastna i text. Min bok Nefilim var en Facebook-thriller, huvudpersonen berättade hela boken genom statusuppdateringar med bild, musik och interaktion med sina Facebook-polare. Jag tycker det är kul att leka med olika typer av medier.
Martin Laps, Skymningssång för de mörka rådarna:
– Boken utspelas kring en musikfestival och min tanke från första början var att få in musik, jag tror att man förstärka en text med ett annat medium. Tanken var att all musik som skulle finnas i berättelsen skulle man inte bara kunna fantisera om, man skulle kunna höra den. När jag sedan skrev boken och kom fram till ett parti där en låt behövde komma in så satte jag mig och skrev den. Musiken gömmer ledtrådar för handlingen och leder den framåt, jag har försökt tänka väldigt komplext kring det här.
Åsa Schwarz 